Historien om Tjamstan och Laven

Historien tog sin början 1943 då det togs ett beslut att bygga en slalombacke på Tjamstanberget mitt Malå. Där låg tidigare en sportstuga som uppfördes någon gång mellan 1940-1941. Stugans upphovsman hette Hjalmar Bask och tillsammans med många ideella krafter och 1500 kronor gjorde han sportstugans uppbyggnad möjlig. Stugan överläts till idrottsföreningen år 1943 i samband med bygget av slalombacke.

Slalombacken ledde till ett uppsving för den alpina idrotten i Malå! Rune Fallander flyttade till kommunen och ägnade stor kraft åt att utveckla sporten. Andra profiler som ska nämnas från slalomen i mitten av 1900-talet tiden var Erik Holm- lund, Folke Marklund, K.G. Sundin, P.O. Eriksson, Gösta Westling, Gunnar Bergström och Gunnar Norén. 

År 1948 byggdes ett start-torn i backen. År 1958 monterades den första skidliften upp.

Toppen för slalomepoken nåddes 1949 då DM-tävlingar gick av stapeln i Malå. Segrare blev Hasse Olofsson, Fjällvinden.

Bilderna visar Malås första lift, 1958. Bilden till höger är tagen innan lift fanns.

För en herrans massa är sedan flyttades gruvlaven från Rackejaurgruvan till foten av Tjamstanberget. En lave är ett uppfodringsverk som användes vid en gruva. Inne i laven vid Tjamstan finns ett konstverk av Tor Gunderssen som föreställer ett träd bestående av borrkärnor som symboliserar den växtkraft som finns inom Malås kommande generationer. Under många år uppvaktade Malå kommun alla nyfödda inom kommunen och varje barn som föddes fick ett blad med ett personligt runtecken som fästs på trädet. 

Det är Västerbottens enda kvarvarande gruvlave byggd i trä!

Idag finns en värmestuga, garage, konferenslokaler, uthyrningslägenhet, uthyrning av alpin utrustning med mera i Laven.


Informationen kring denna historia är hämtad både från gamla bilder, men även från en gedigen dokumentation som Egon Ebbeståhl, dåvarande ordförande i MALÅ IF genomförde inför MALÅ IF:s 60-årsjubileum 1996. Egon utformade en broschyr utifrån filmklipp där Martin Marklunds berättade om sin forskning kring föreningslivet i bygden och kompletterade sedan historien utifrån sparade mötesprotokoll.

Och hotellet då? När fick Malå ett hotell vid foten av berget? Bygget av den äldre delen av hotellet påbörjades 1961 och stod klart 1962.


Historien om den gamla gruvlaven

Jag minns att Boliden skulle riva den gamla gruvlaven på 1990-talet och Malå kommun fick frågan om vi ville ta hand om och bevara den”, berättar Sture Hedström, dåvarande servicechef på Malå kommun.

Vi diskuterade placeringar som Nölviken och Sjöparken, men landade i alla fall vid foten av Tjamstan. Det blev ju en toppenplacering, kan man tycka så här i efterhand.

Men Sture Hedström framhåller att den drivande i Lavens utveckling den här tiden var Östen Renström, under många år verksamhetsansvarig vid Malå Turism och en av initiativtagarna till flytten av Laven från Rakkejaur-gruvan. 

När väl kommunen bestämt sig för att ta hand om den gamla gruvlaven söktes projektpengar. Flytten kostade omkring 10 miljoner kronor.

“Minns jag rätt behövde kommunen bara betala 1 miljon kronor av dessa, resterande bekostades av EU-penga”, berättar Sture Hedström. 

Sagt och gjort. Laven monterades ner i delar och flyttades från Rakkejaur till foten av Tjamstan i Malå, en färdväg på nära 3 mil.

Det tog några år att renovera byggnaden som omvandlades till konferensrum, utkiksplats, geomuseum och kontor. Den byggdes ihop med redan befintlig byggnad som bland annat inhyste turistbyrå och restaurang.

Så kom det sig att Britta Stenberg, journalist och författare, printade ner en skrivelse till kommunen med följande förslag: Att Malå kommun borde plantera ett träd för varje barn som föds och placera i Sjöparken i centrala Malå. 

Kommunstyrelsen gav ledningsgruppen i kommunen uppdrag att handlägga Britta Stenbergs förslag som kommunstyrelsen fann intressant utifrån kommande millenniumskifte. Var och en i ledningsgruppen fick i uppdrag att gå in i sin kammare, fundera och komma fram med ett förslag. Sture tänkte, och gav följande förslag utifrån Brittas idé:

”Ett konstverk i form av ett trä med kraftig stam och trädgrenar som får symbolisera den växtkraft som finns inom Malås kommande generationer. För uppbyggnaden av konstverket nyttjas borrkärnor. Varje nyfödd Malåbo får sitt namn och födelsenummer på en borrkärna. Konstverket placeras i Laven.”

Ledningsgruppen la fram förslaget till kommunstyrelsen som gav Sture Hedström i uppdrag att verkställa. Konstnären Tor Gundersen, då bosatt i Malå, kontaktades och ställde sig positiv till uppdraget. Tor spann vidare på förslaget och lade till ytterligare en dimension: att ett unikt runtecken skulle ristas in på löven som ersättning för namnen och ett register upprättas så att varje nyfödd skulle kunna hitta igen sitt eget löv i framtiden.

SGU tillhandahöll gamla borrkärnor och tillgång en stensåg.  Sture åtog sig att såga stenarna och assisterade Tor vid montaget.

Invigning av trädet skedde vid millenniumskiftet (år 2000) och året därpå startades den ideella föreningen Georange som placerade sitt kontor inne i Laven. 

Britta Stenberg och Sture Hedström i den gamla gruvlaven i Malå, år 2022. Foto: Anna Israelsson

Ursprungsidén till föreningen Georange var att gruv- och mineralnäringen i norra Sverige behövde en oberoende arena där olika insatser och intressen kunde mötas och samordnas. Georange har sedan dess verkat för att skapa samarbeten och nätverk kopplat till gruvnäringen. Under de år Georanges kontor var stationerat i Laven besökte många forskare byggnaden för konferens och möten. Östen Renström inrättade ett geomuseum i källaren som sedan flyttades till SGU:s källarlokaler i Malå. 

“Jag satt med som ekonomiansvarig under några år i Georange, så jag har jobbat många år under Lavens tak. Det är för övrigt en helt fantastisk akustik i byggnaden”, säger Sture och fortsätter:

“Den är helt enkelt en väldigt unik byggnad.”

Men allt har sin tid. År 2010 flyttade Georange ut (idag har Georange sitt säte i Skellefteå) och Turistbyrån flyttades till biblioteket. Bladen för de nyfödda slutade tillverkas, men trädet står kvar än i dag inne i Laven i pelarsalen som nu fungerar som konferensrum. Dåvarande hotellägare fick arrendera Laven och gjorde i samband med detta om kontorsdelen till lägenhet. Idag fungerar den som uthyrningslägenhet och hyrs ut av hotell Tjamstan.

Fakta om gruvnäringen och Guldriket

*Strax innan sekelskiftet 1900 hittade samen Petrus Jonsson från Murpejaure en guldskimrande sten vid Kristineberg. Han stoppade den i en säck och tog den till Cederlunds skjutsstation i Malå-Vännäs där han visade den för några resande, bland andra en agronom vid namn Häggbom. Agronomen, som också hade vissa kunskaper i geologi, granskade länge fyndet innan han kastade det i elden och konstaterade: ”Svavelkis!” Petrus Jonssons fynd hade den gången inget värde. Men tidigt 1900-tal rådde brist på metaller och gamla uppslag ibland annat Kristineberg undersöktes på nytt. 

*I Adak (senare byggdes Adakgruvan) hittades malmen av en slump. Det var sommaren 1921 under ett vägbygge i närheten av Kourbevare. 

*1924 hittas den stora malmkroppen i Boliden som blev starten på Bolidenområdet.

Det var alltså lokalbefolkningen som hittade de första fynden, men ganska snart, vid första världskrigets slut, övertogs letande av prospekteringsföretag, framför allt privatägda Centralgruppens Emisisonsbolag, som senare kom att bli Boliden AB och Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) som från 1933 hade kontor i Norsjö. Men i början av 1980-talet arbetade över 200 personer på SGU:s kontor i Malå, då gjordes också en stor utbyggnad av deras lokaler i Malå. År 2022 jobbar 5 personer på SGU:s kontor i Malå.

Fakta om LAVEN

Innan den flyttades till Malå från Rackejaur tjänande den som uppfordringslave med skrädhus vid Rakkejaurgruvan. Flyttades till Malå på 90-talet. I Malå har den tjänat som projektkontor, bas för Georange, geomuseum, festlokal, kontor för “Malå Turism”, konferenslokal, restaurang, café med mera.

Källa: Tidskriften Guldriket, SGU, Sture Hedström

Nedskrivet av: Anna Israelsson